Dynamically expanding, fixed, och pass-through disks i Hyper-V
Vad är skillnaden och när ska man använda sig av vad?
Dynamically expanding: De börjar som små diskar, bara några MB i storlek. De blir större när man skriver mer data till disken. Per default så skapar Hyper-V dynamiskt expanderande diskar. Man specifierar en maximal storlek på disken. Default max är 127 GB. De kan vara upp till 2 TB i storlek. Dessa diskar är bra för de växer dynamiskt när det behövs. De är mindre bra om de riskerar att bli för stora och inte få plats på din lagring. De blir lätt fragmenterade.
Fixed Size: Du specificerar hur mycket utrymme du vill ha. De är prestandamässigt mycket bra, och du vet hur mycket plats din disk tar. En nackdel är att även om du bara använder 1MB och ska flytta disken så måste du kopiera över hela diskstorleken.
Pass -through disk: Både dynamiska och fixade diskar är en VHD fil. Pass-through är när ett LUN är associerad med en virtuell masin och den virtuella maskinen skriver direkt till LUN:et. Det finns ingen VHD. Prestanda är bra för pass-through diskar men även för fixerade diskar är prestanda lika bra. Om du skulle behöva över 2 TB per disk, ska du använda pass-through då det inte finns ngn begränsning här, bara vad operativet supporterar och storleken på lagringen. Du kan inte använda VM snapshots och inte heller flytta över lätt som du kan med en VHD fil.
